Flashback från mellanstadiet

En konferens är ju ett bra tillfälle att göra nya bekantskaper. Medan jag tuggade i mig frukost-burriton pratade jag hockey med en väldigt trevlig jänkare (crew cut, såg ut som en fotbollsspelare. Och då menar jag såklart inte ’soccer’ utan typ NFL linebacker). Det visade sig att killen var hockey-tränare på high school-nivå. Samtalet började med att vi gemensamt dissade morgonkaffet. Jag förklarade att jag var svensk för att stärka min trovärdighet i att jag verkligen kan kaffe. Men eftersom jag är svensk måste jag ju självklart kunna min hockey, eller hur? Så samtalet kom att fokuseras på detta - vilket verkligen inte är min hemmaplan. Vi var i varje fall överens om att svenska spelare ’äger’ i NHL, och killen (som jag gisssar måste heta Chuck eller Bud) hade tränat många juniorer inklusive ett par som gått pro. Men vi var inte riktigt överens om vissa värderingar. Chuck tyckte att det var självklart att man måste börja träna hårda tacklingar ’no later than the age of 11-12’. ’But you don’t do that in Sweden, right?’ frågade han, med en blick som sade ’wimps’. Jag replikerade att jag nog tyckte att det var bättre att de lär sig spela hockey innan de slår ner varandra (dock uttryckt lite artigare). Han medgav att det var en trade-off men de måste ju för tusan lära sig att ’tåla lite stryk’. Han blev plötsligt obehagligt lik min mellanstadie-gympalärare; reservkapten och gosseplågare. Jag vann dock diskussionen genom att påpeka att Foppa och Sudden eventuellt inte hade kommit så långt i sporten om de hade blivit av med gaddarna redan före puberteten. Case closed. Men vi skildes som bästa vänner – amerikanarna kan ta en 'frank exchange of minds'. :)