Surf's up, cowboy!

Det kan inte vara lätt att gå upp på scen efter Muhammad Yunus. Det vore som att U2 skulle gå på efter Rockway! Kevin Turner, Microsofts COO, insåg detta och kompenserade med röstvolym och rörelseenergi. Det lyckades sådär.. Kevin Turner är inte speciellt karismatisk – framstår som något av en mix av bilhandlare, kamrer och (amerikansk) fotbollstränare. Han var den ende på konferensen som hade kostym och slips. Han är även väldigt lik en skådespelare som jag inte minns namnet på, och som spelar biroller i en mängd Hollywood-produktioner (som jag inte minns heller).

Men det är ingen tvekan om att Kevin är både skarp och drivande. Det var intressant att se hur han tog fram förra årets löften och jämförde med vad Microsoft levererat under det gångna verksamhetsåret. Det mesta kunde han bocka av. Förutom bl a satsningen på ’The Cloud’ hade Kevin lovat att ge sig in hårt på virtualiseringsmarknaden. Och denna satsning skall fortsätta 2009 (som börjar nu för Microsoft) med en väldigt offensiv prispolicy. Hyper-V skall kosta 1/3 av WM-Ware !

Över huvud taget visade Kevin en väldigt offensiv hållning, med en för europeiska öron ovanligt tuff retorik gentemot Google och Oracle. Enterprise är det mest prioriterade- och även snabbast växande segmentet. Tydligen har Microsoft tagit en hel del databasmarknad redan från Oracle och IBM, och Kevin meddelade skadeglatt att Oracle just annonserat prishöjningar om 15-20%. Kevin uppmanade oss att ’go get the accounts; we´ve got your back!’. Man vill också väldigt gärna konvertera Lotus Notes kunder till Exchange.

Kevin kunde berätta att man till skillnad från de flesta andra mjukvaruföretag inte minskar sina R&D utgifter utan ökar dem. Budgeten för 2009 är 7B $. Han sade också att man inte kör Microsoft kvartalsvis utan långsiktigt. Om det stämmer vore det unikt för amerikanska börsföretag.. Ett trevligt och just långsiktigt initiativ är programmet 'Dreamspark'. Microsoft har äntligen fattat att de skall ge bort riktiga verktygslicenser till skolor, på alla nivåer. Och det rullar man ut omgående, worldwide.

Sharepoint är den snabbast växande produkten i Microsofts historia, och i stora delar av världen begränsas tillväxten av brist på konsulter. Kevin försäkrade dock sina partners om att de kommer att fortsätta att satsa på- och investera tillsammans med sina partners (läs: inte konkurrera på konsultsidan). Kevin förklarade sina tankar kring Software+ Services lite närmare, och det var klargörande. Strategin kommer att vara partnerstyrd, och består av tre modeller: Customer hosted, Partner hosted och Microsoft hosted. Alla tre områdena väntas växa. Avslutningsvis återgick Kevin till fotbollsretoriken, och avslutade denna avdelning med att hojta ’we’re going to have a feeding frenzy of revenue sharing opportunities!’. Yippie-kay-ey.. (min kommentar).

För att summera konferensen: Rent innehållsmässigt har den inte gett så mycket, även om det givetvis är nyttigt och intressant att få förstahandsinformation om Microsofts strategier från toppcheferna, och även få tillfälle att läsa mellan raderna. Men konferensens huvudsyfte verkar vara att skapa kontakt mellan Microsofts marknadsfolk och deras partners, samt partnerföretagen emellan. Och detta syfte har årets WPC definitivt uppnått; så till den grad att jag är smått irriterad på mig själv för att vi inte varit representerade på konferensen tidigare. Men det känns ändå som en bra timing - mitt kommande fokus på lösningar/helhetsåtaganden ligger helt i linje med Software+Services strategin. Det var också inspirerande att höra hur Microsoft fortsätter att satsa stort på WPF, Silverlight, SQL Server och Sharepoint; områden som ju till stor del redan är Dotways signum, och där Sharepoint kommer mera i fokus under hösten. Så jag åker hem väldigt ’taggad’, full av tankar och idéer!

Jag har under helgen även hunnit göra en kortare road trip, och kunde till min förvåning konstatera att Texas är ett surfarland! Jag har fått min Texas-bild av västernfilmerna samt TV-serien Dallas, men södra Texas har en 60 mil lång kust mot Mexikanska Golfen, och Galveston som jag besökte är en badort! När jag tänker efter har jag ju iofs hört Springsteen sjunga om ’Galveston Bay’ (på den lite udda plattan The ghost of Tom Joad) men har ändå inte kopplat.

Nåväl, jag hoppas att min reseberättelse gett något till fler än mig. Det var kul att blogga regelbundet, och kanske återupptar jag vanan i annan form längre fram.

Vi ses!

/Mats

Partners for peace

Det är inte ofta en konferens-keynote framkallar rysningar och tårar i ögonvrån. Det kan iofs vara rätt nära, som när man upplever LINQ-syntax och C# 3 för första gången.. :)
Men dagens första keynote var verkligen både tankeväckande, gripande och inspirerande. Första timmen handlade om CSR (Corporate Social Responsibility), och det visade sig att Microsoft gör en hel del, och då inte bara genom Bill&Melinda Gates Foundation.
Sessionen drog igång med en fantastisk gospelkör. Jag har lite svårt för tillkämpad glädje - som när Carola sjunger för Livets Ord.. men denna kör var helt grym, och sopade banan med den rocksångerska som varit på scenen tidigare. Därefter presenterade Allison Watson Dr Muhammad Yunus, som fick Nobels fredspris 2006 för att ha skapat den första banken med ’mikrolån’ åt fattiga i Bangladesh.
Vilken kille.. vilken karisma! Muhammad Yunus är en ganska liten och lågmäld person, men med en underfundig humor. Och med en personlig utstrålning som gör att man inte tvivlar på att det är en man med integritet och järnvilja. Jag vet inte om det var ljussättningen, men hans ögon formligen gnistrade medan han lugnt och ödmjukt berättade historien om mikrolånen. Vilken skillnad mot de amerikanska föredragshållarna. Steve Ballmer gapade igår ’I am Lazer-focused!’. Dr Yunus sade det inte men var det utan tvekan!
Som hobbycyniker och tillika Malmöbo är det verkligen inte ofta jag blir imponerad av en person, och jag har faktiskt tänkt någon gång om just mikrolån att ’jaja, de e väl ente nån uppfinning, de hade väl ja osså kunnat göra’. Men det hade jag inte. Muhammad Yunus kunde.
Han är akademiker och undervisar i ekonomi, så det ligger nära till hands att tro att mikrolånen analyserats fram. Men enligt Muhammad började det i mycket mindre skala än så. Han visste inget alls om bankverksamhet, men han kände till att lånehajar gjorde livet surt för byns fattiga. Dessa hade för att klara sin kortsiktiga överlevnad lånat pengar av ockrare, och blev sedan mer eller mindre livegna eftersom ränteskulden växte snabbare än de hann betala tillbaka. Klassiskt. Muhammad Yunus gick omkring och pratade med de som var skyldiga mest pengar och gjorde en lista. Fyrtio personer hade lånat 27 dollar i genomsnitt. Muhammad lånade personligen ut pengar så att de kunde bli skuldfria. Sedan pratade han med banken, och eftersom han till skillnad från de fattiga var en respekterad person fick han låna större summor som han ställde personliga säkerhet för. Han fortsatte låna ut pengar och det blev starten på Grameen Bank (vilket betyder ’byns bank’) för vilket han och banken alltså belönades med fredspriset.
Intressant var att höra hur Muhammas Yunus’ personliga värderingar genomsyrat hela kreditverksamheten. Med sin lågmälda humor berättade Muhammad om hur han studerat hur bankerna gör – och sedan gjort tvärt om. Vanliga banker lånar främst ut till välbeställda personer – Grameen bank vänder sig uteslutande till bottenskiktet. Banker vill ha säkerheter. Grameen kräver inget utan väljer att lita på låntagarens goda vilja att betala tillbaka. Banker har mängder av jurister som skapar regelverk och vidtar rättsliga åtgärder mot låntagare som kommer i svårigheter. Grameen har ingen indrivningsverksamhet. Vanliga banker lånar oftast ut till män. Grameen Bank har just nu 7.6 miljoner låntagare i Bangladesh, varav 97% är kvinnor!
Utan att bli gråtmild berättade Muhammad om hur stort det är för dessa föraktade människor att få låna pengar av en riktig bank. För dem är några dollar stora pengar! Den största summa de flesta lyckas ta mod till sig att låna är 35 dollar. När de får dessa pengar och skall skriva på låneförbindelsen skakar händerna och tårarna trillar. De hade inte kunnat drömma om att någon skulle vilja låna ut så mycket som en penny till dem. Den lojalitet och därmed betalningsmoral som detta förtroende skapar gör att banken har väldigt lite kreditförluster. Ca 98-99% återbetalas, och banken har varit igång i nästan trettio år. Muhammad jämförde raljerande med de problem amerikanska banker fått med ’subprime’ lånen.
Gameen bank ägs av låntagarna. Banken går med vinst, och ger utdelning till ägarna. De har även skapat en stipendieverksamhet som började med grundskola men som efter hand även finansierat högre utbildning. Genom fonderna har hittills över 27000 elever fått akademisk examen.
Kanske allra intressantast var att lånen inte i första hand är avsedda för att klara mat för dagen, utan man uppmuntrar entreprenörskap och att låntagarna gör något aktivt med pengarna. Många blir egna företagare i liten skala med delar av lånet.
För fyra år sedan fick Muhammad Yunus ytterligare en ’galen’ idé. Mikrolånen nådde inte de allra fattigaste, d v s tiggarna. Han diskuterade med dem, för han ville förstå varför man blir tiggare. Många knackar dörr i de rikare kvarteren. Muhammad föreslog – ’kan du inte ta med dig något till familjen när du knackar på? Kakor, en leksak till barnen?’ Han lånade ut pengar som startkapital för att de skulle kunna köpa en första omgång grejor. Man har nu ca 100 tusen tiggare i programmet! Ca 11000 av dessa har helt slutat tigga och blivit säljare istället (!) och en del är deltidare som säljer prylar till en del och tigger av andra. Som Muhammad uttryckte det, ’ de har segmenterat sin marknad’.
Muhammad Yunus menar att precis som att det inte är något ’fel’ på de fattiga är det heller inget fel på att vara rik eller tjäna pengar. Om man blir det ena eller andra beror på omständigheter som till stor del är utanför individens kontroll. Men han uppmanade de närvarande att göra något bra med sina pengar, och hans råd var att göra projekt som gör nytta, där man avstår från vinstintresse men ser till att få tillbaka sina investeringar. På så sätt får man en uthållighet som är större än om man bara donerar pengar. Han gav exempel på samarbeten med Gameen där den franska youghurttillverkaren Danone öppnat en tillverkning som inte bara säljer youghurt till ett pris som folket har råd att betala, utan man har dessutom analyserat den typiska näringsbristen hos barnen i Bangladesh och tillsatt motsvarande vitaminer och mineraler. Näringsbristen försvinner, Danone får ovärderlig goodwill utan att det kostar dem någonting (familjerna får betala självkostnaden som är väldigt mycket lägre än butikspriser).

Muhammads slutreplik var att precis som att vi idag går på museum för att titta på dinosaurer skall vi en gång i framtiden gå dit för att se hur det var på den tiden när det fanns fattiga i världen. Det är inte många som skulle kunna säga en sådan sak utan att det skulle låta tillgjort, men när Muhammad säger det låter det visionärt, nästan som ’I have a dream’ talet.
Föredraget var enormt inspirerande både generellt och specifikt. Vi har inom Way diskuterat ett projekt av precis ett sådant slag som Muhammad talar om. Så keynoten gav inte bara inspiration utan även konkreta idéer om kontakter och finansiering. Bland annat finns ’Voices for innovation’ som är en sammanslutning av akademiker, teknikföretag (inklusive 600 partnerföretag) som både är ett nätverk som alla andra men som också jobbar mycket med välgörenhet. Jag skall se om jag får tag i Allison Watson på partyt ikväll. Det verkar trots business-stuket bli en lagom nördig tillställning med XBox-lounge, foosball och karaoke! Så jag lämnar slirren och den kritstrecksrandiga hemma även i kväll - skönt!

Flashback från mellanstadiet

En konferens är ju ett bra tillfälle att göra nya bekantskaper. Medan jag tuggade i mig frukost-burriton pratade jag hockey med en väldigt trevlig jänkare (crew cut, såg ut som en fotbollsspelare. Och då menar jag såklart inte ’soccer’ utan typ NFL linebacker). Det visade sig att killen var hockey-tränare på high school-nivå. Samtalet började med att vi gemensamt dissade morgonkaffet. Jag förklarade att jag var svensk för att stärka min trovärdighet i att jag verkligen kan kaffe. Men eftersom jag är svensk måste jag ju självklart kunna min hockey, eller hur? Så samtalet kom att fokuseras på detta - vilket verkligen inte är min hemmaplan. Vi var i varje fall överens om att svenska spelare ’äger’ i NHL, och killen (som jag gisssar måste heta Chuck eller Bud) hade tränat många juniorer inklusive ett par som gått pro. Men vi var inte riktigt överens om vissa värderingar. Chuck tyckte att det var självklart att man måste börja träna hårda tacklingar ’no later than the age of 11-12’. ’But you don’t do that in Sweden, right?’ frågade han, med en blick som sade ’wimps’. Jag replikerade att jag nog tyckte att det var bättre att de lär sig spela hockey innan de slår ner varandra (dock uttryckt lite artigare). Han medgav att det var en trade-off men de måste ju för tusan lära sig att ’tåla lite stryk’. Han blev plötsligt obehagligt lik min mellanstadie-gympalärare; reservkapten och gosseplågare. Jag vann dock diskussionen genom att påpeka att Foppa och Sudden eventuellt inte hade kommit så långt i sporten om de hade blivit av med gaddarna redan före puberteten. Case closed. Men vi skildes som bästa vänner – amerikanarna kan ta en 'frank exchange of minds'. :)

Jag steker!

Allting är större här i Texas! Så även vädret. I går kväll åskade det något fullständigt kopiöst, åtföljt ett av de häftigaste regn jag upplevt. Men så är det också ett subtropiskt och fuktigt klimat. Inomhus är det dock air-condition-vinter, så man rör sig ständigt mellan två klimatzoner – subtropiskt ute och arktiskt inne. Temperaturskillnaden är minst 15 grader (30 ute, 15 inne) så fleecevästen kommer väl till pass. Nej, jag har inte packat med en sådan inför resan. Jag packade bara lätt klädsel, vilket var ett misstag. Men när vi var på utflykt med Microsoft fick alla en gosig väst med fleece-foder, typ en sådan som yngre stekare bär med stolthet i Båstad, på Stureplan eller i Troppan. Detta var före konferensen, och vi var ganska många som skrattade och undrade vad vi skulle ha den till i värmen. Efter att ha känt av polarvindarna i utställningshallen, som är långt kallare än när det var som värst på Öredev i höstas, sänder jag dock en tacksam tanke åt Microsofts förtänksamhet. Med mina nya solglasögon ser jag riktigt cool ut. Om jag får säga det själv..

Konferensen är som ett I-lands-FN med folk från stora delar av mjukvaruvärlden inklusive de tyiska outsourcingländerna. Det är en hel del länder som liksom Sverige ’brandat’ sina partners, vilket ju är smart. Vi 120 svenskar syns bra med vår stolta flagga på ryggen, även om vi bara är en procent av deltagarna. Holländarnas orange tröjor syns också överallt. Några stackare har valt precis samma stuk på sina tröjor som konferenspersonalen. :)

Det är väldigt intressant att observera likheter och skillnader mellan denna gigantkonferens och Öredev. En skillnad är personaltätheten och den professionella inställningen hos service-personalen. Här finns personal precis överallt, och de är i de flesta fall väldigt service-minded och trevliga utan att vara lismande. Det är såklart inget fel på Öredevs studenter, men organisationen här har ju fått tillfälle att bli samtrimmade eftersom de gör detta som levebröd. Varje morgon när man går till frukosten står personalen i dubbla led och applåderar sina kunder, som på slutsträckan i ett långlopp. De ser av någon anledning genuint glada ut, även i ögonen. Imponerande. Även om det är väldigt amerikanskt funkar det – det går inte att passera dem och fortsätta se morgonsur ut. Jag vet, för jag har försökt!

Ala-kazaam – så är konkurrenterna borta

Onsdagens efter-lunch föredrag, ’make your competition disappear’ inleddes med en mycket amerikansk reklamjingel som annonserade ’Blue ocean strategy’ (BOS). Jag trodde att det skulle vara ett Microsoftföredrag om konkreta konkurrensstrategier, men det var det inte utan en extern managementkonsult, Gabor George Burt.
BOS är ett ’ strategiskt ramverk’ för tjänsteföretag. Konceptet är beskrivet i en bok med samma namn. Denna är tydligen en bestseller. Man kan bli lite misstänksam när managementkonsulter pratar om strategiramverk. Det brukar betyda mycket fluff. Det är lite som när charlataner inom alternativmedicin pratar om energinivåer och auror.

Och det var ett inledningsvis ganska generiskt föredrag . Stora delar var skåpmat som industrianalys och marknadskrafter. Jag tog följaktligen en välförtjänst power nap.. men det tog sig lite efter hand då föredragshållaren drog en del exempel kring hur företag som ser bort från dagens konkurrenssituation och letar efter helt nya möjligheter kan skapa egna marknader. Ett inspirerande exempel var svenska Koenigsegg och Gabor gav exempel på hur Christian Koenigsegg hade bortsett från en massa ’givna’ antaganden om lyxbilar och därför kunnat slå sig in i ett segment som tidigare helt dominerats av Ferrari, Lamborghini och ett par andra.
Blue Ocean har utvecklat en enkel metodik (typiska konsultmatriser, några grafer och checklistor) som tankestöd. Gabor gav några tips och råd som låter självklara, men som fick lite liv när han drog levande exempel.

Eftersom jag bestämt mig för att under dagen följa businesspåret gick jag sedan till en case study session där ett antal företag visade exempel på framgångsrika Software+Services erbjudanden. Inget direkt att skriva hem om. Inget nytänk utan mest exempel på konventionella webblösningar. Det känns lite underligt att lösningar som inte ens är Web 2.0 presenteras som nyheter på en konferens 2008 bara för att det fått en ny etikett av Microsoft. Min konspiratoriska gissning är att man lagt in en del sådant för att visa att S+S är business as usual.

I Ballroom C i det gigantiska konferenscentret handlade eftermiddagens sista föredrag om hur man fångar kunder med anekdoter. Det är väldigt intressant för oss säljare. Föredraget hölls av en skådis, David Booth, och en regissör, Deborah Shames. Historier skapar kontakt och ger trovärdighet. Istället för att t ex säga ’vi är kanonduktiga’ är det mycket bättre att berätta en kort historia som säger just detta, fast på ett sätt som fastnar i minnet. De drog lite exempel på enkel dramaturgi i tre akter med en hel del konkreta tips. Ett tips var att bygga upp historien som en actionfilm. Öppningsscenen beskriver ett problem eller utmaning utan krusiduller, pang på bara. Sedan beskriver man hur man löste problemet mot alla odds, gärna i en kamp mot klockan och med en livlig beskrivning av vad konsekvenserna av att misslyckas skulle bli. Lite som TV-serien 24 alltså.. Och man gör då sitt bästa för att undvika allmänna fraser och istället välja väldigt konkreta, aktiva verb. Istället för att bara säga ’.. och så löste vi problemet’ är det bättre att säga ’.. och så kastade vi oss över debuggern, sökte efter ..’ etc. Man skall även lägga in lite överraskningar, typ ’ och vad kunden inte visste var..’. Avslutningen skall vara lycklig, plus en liten överraskning, oväntad bieffekt eller annan ’twist’. David och Debbie jobbar ofta med säljteam innan de skall göra en viktig presentation. De betonade vikten av att verkligen öva och skala bort allt onödigt tills man har en snärtig och fängslande historia.

En konferensdag är ju inte komplett utan mingel, och onsdagsminglet med drinkar och mat arrangerades i utställningshallen, ungefär på samma sätt som vi brukar arrangera drinkarna på Öredev. Fast i lite större skala. Utställningshallen var som eb CeBit-hall, d v s rejält stor. Mest folk drog givetvis hårdvaran, som t ex de rätt coola HTC-telefonerna.

Partner power, partner power, partner power!

Det gick inte att ta miste på att ikonen Steve Ballmer var in da house. Han var inte riktigt lika hysterisk som han kan vara i sina hetaste stunder, men han var taggad. Eller som han själv uttryckte det med typisk Ballmerretorik, ’ I am jazzed up by this! I am energized! I am lazer focused!’.

Innan Ballmer släpptes på scen hade en rad VP-ar (Simon Witts, Bob Kelly, Allison Watson) passerat revy och delgett sina respektive framtidsvyer, inramade av ett antal partners som fick presentera sitt företag på jätteskärmarna, ställa en fråga och introducera nästa VP. En del partners fick framträda på scenen och presentera sina success stories. En dag skall vi vara där! Fast vi skall då inte vara lika ’dresserade’ som en del partner-representanter var. Det var väldigt uppenbart att den mycket välregisserade keynotesessionen förutom att peppa partnerförsamlingen med nyheter och framgångssagor även gick ut på att jobba in det nya budskapet om SaaS eller, som Microsoft uttrycker det, Software+Services. När den tredje tjommen sade ungefär samma sak, typ ’the inevitable change is coming; let’s embrace it together’ kunde jag inte låta bli att associera till filmer som www.imdb.com/title/tt0049366 med repliker som ’Don’t be afraid. Come to us!’.

Den största behållningen av keynoten var de korta och mycket intressanta applikationsexemplen. En av de mest imponerande var en britt från Conchango som presenterade en applikation de utvecklat åt F1-stallet McLaren för att i realtid samla in, analysera och presentera mätdata från ett race. En bil är försedd med över 100 sensorer och injicerar data i SQL Servern i racerfart (!). Vi pratar 800 MB finkornig data i sekunden. Applikationen är ett slags ’business intelligence’ applikation fast i realtid, och inklusive avancerad visualisering byggd i Silverlight. Verkligen state-of-the-art på alla plan. Det var också uppfriskande att få sig lite engelsk humor till livs efter alla adrenalinstinna jänkare.

Ballmers keynote var givetvis intressant, men det var nog mest för att det var Ballmer. Budskapet var i princip en iteration av de tidigare, d v s Software+Services och mobility. Men han pratade också väldigt mycket om virtualisering och hur aggressivt Microsoft kommer att satsa på detta segment med ett helt gäng produkter. Sharepoint fick också uppmärksamhet.

Som avslutning av keynoten lät sig Ballmer intervjuas av en redaktör från Fortune. De flesta frågor hade kommit från partners som fått maila in frågorna i förväg. Dotway (George) hade ställt en fråga kring hur Microsofts strategi för ’the cloud’ påverkar partnerföretagen. Och det var ju en lämplig fråga eftersom detta visade sig vara ett huvudtema för hela konferensen. Ballmer besvarade inte just denna fråga men flera varianter av den. En variant var den uppenbara frågan ’vad händer med partners som idag erbjuder hosting – konkurrerar ni inte med dem?’. Ballmer svarade rakt och bestämt på denna och övriga frågor. Budskapet var att jovisst, men detta måste vara en del av Microsofts erbjudande för att inte tappa mark åt konkurrenterna. Han påpekade också att marknaden för hosting inte kommer att försvinna, men att Software+Services kommer att växa mycket snabbare. Jag är rätt övertygad om att det kommer att skaka rejält hos vissa aktörer; kanske inte idag men under de närmaste åren.

Nästa session är ett seminarium kring hur man får sina konkurrenter att försvinna. Och det vill jag givetvis lära mig! :)
Mats

The giant awakens

Konferensens första dag började med en rivstart. Första intrycket är att det är ett jättelikt event. Jag trodde att konferensen samlade 8000 deltagare, men tydligen är det 12000! Inte ens det gigantiska ’R. Brown convention centre’ kunde hysa keynoten, utan den fyllde nästan hela Toyota Center som är hemmaarena för Houstons NBA-lag Houston Rockets.

Öppningen var spektakulär. I mitten av arenan fanns en stor scen, med jättelika skärmar i alla väderstreck. Det kunde varit ett scenbygge för vilken arenakonsert som helst. I ena änden fanns ett rockband. De drog igång kompet till en dansshow som kunde varit töntig (lite riverdance-varning) men som hade ett imponerande tempo och innehöll inslag som steppdans på en metallplattform medan två av dansarna gick lös på plattformen med vinkelslipar (!) för att skapa ett gnistregn. I kombination med tung musik på lagom ljudnivå (alltså ’för högt’) och en virtuos solist på elfiol var det ett showinslag värdigt en OS-invigning.

Först på scen var Allison Watson, Corporate VP och chef för partnerprogrammet, vilket innebär ansvar för en organisation om drygt 5000 personer. Det känns som att hon är en kronprinsessa som kommer att fortsätta avancera inom Microsoft. Man hade investerat i en påkostad musikvideo där Allison rappar i gangsta-stil. En aning ’svennigt’ genomfört – hade varit mycket coolare om videon inte varit så familjevänlig – men bra mycket roligare än vad de flesta jätteföretag skulle kunna åstadkomma. Allison, liksom alla andra föredragshållare, är en duktig estradör. Det verkar nästan som att ett av kraven för att bli Corporate VP är att man har scennärvaro som kan fylla en arena.

Allisons föredrag hade inte så värst mycket substans, men syftet var väl att anslå tonen för resten av konferensen. Det är tydligt att det Microsoft främst har på agendan just nu är att återta initiativet i det konkurrentlandskap där mycket av surret domineras av Google och Apple. Man har också mycket hög prioritet på att vända den negativa image som skapades för decennier sedan när Microsoft var djävulen och konkurrenterna var filantroper. Inte ens de mest naiva tror väl längre att Google och Apple är ’goda’ eller tjänar högre syften än affärsmässiga. Men den negativa aura som fortfarande omger MS i press och bland en del utvecklare är givetvis till skada för företaget. Ledningen verkar fast besluten att vända trenden, både genom att ompröva sina mest grundläggande strategier och genom PR. Reklambudgeten för 2009 (deras räkenskapsår börjar den 1 juli) uppgår, om jag uppfattade det rätt, till 300 milj. USD!
Allisons föredrag indikerade att mycket av konferensen kommer att handla om affärsmodeller och lösningsförsäljning, vilket ju var ett av mina huvudmotiv för att åka hit. Väldigt passande!
De satsningar som skall leda till att MS återtar positionerna är två

• Software as a service (SaaS)
• Mobila marknaden
  

Dessa satsningar är givetvis hyperintressanta för både Way i allmänhet och Way Solutions i synnerhet.

Microsoft har en väldigt offensiv strategi för SaaS, och är berättigat oroliga för hur denna skall tas emot av partnerkollektivet. Den nya strategin innebär stora förändringar i ekosystemet eftersom Microsoft aktiverar sig inom delar av värdekedjan som tidigare var ’reserverade’ för partnerföretagen. Allison ägnade därför i sitt föredrag en hel del tid åt att försäkra sina partners om att det finns (ännu mera) business att hämta även i de nya modellerna. Det var tydligt att partnerföretagen har en avvaktande inställning – det blev inte riktigt den halleluja-atmosfär som jag sett i inspelningar från tidigare WPC-keynotes.

Stämningen blev mera positiv när Allison drog sin tio-i-topp lista över Microsofts innovationer. Microsoft får ju ofta kritik för att inte vara innovativa, och Allison ville peppa sina allierade genom att visa på pågående innovationer. Det var inget direkt nytt här, speciellt inte för oss som ju tillhör de mest uppdaterade vad gäller den tekniska plattformen.

Allison lämnade plats på scen åt Stephen Elop som är en extern rekrytering (tidigare bl a Macromedia, Adobe och Juniper) och som sedan januari i år har posten som ’President, Business Division’, vilket innebär att han är affärsansvarig för flera av de tyngsta delarna av Microsofts portfölj; som Office, Dynamics och sviten Unified Communications.
Stephen fyller också scenen utan problem och ger intryck av att vara en något nedtonad version av sin namne Ballmer. S. Elop verkar ha ett gott rykte både som drivande ledare och med känsla för trender och strategi. Hans keynote var inspirerande, och det verkar som att han kommer att ta tag i Microsofts utmaningar på allvar. Även Stephen tog upp de nya affärsmodellerna och onlinetjänsterna, och det är tydligt att man anser att Sharepoint kommer att vara en oerhört central komponent. Stephen uttryckte det som att tillväxten för Sharepoint är ’meteoric’. Dotways gryende satsning på Sharepoint kommer lägligt.

Stephen lyfte också på täckelset för den licensieringsmodell man kommer att använda för partners som säljer SaaS där Microsoft är driftpartner. Man tänker sig en modell där partners får 12% av service-intäkterna för det första året, och därefter 6%. Vad betyder det för oss? Min uppfattning är att det skapas mängder av nya möjligheter. Även om Google erbjuder en intressant applikationssvit som kan utmana Microsoft på dess hemmaplan desktoppen, så har Microsoft än så längre ett jättelikt försprång rent funktionellt i kombinationen Office/ Exchange, SQL Server, MOSS och inte minst .NET med WPF och Silverlight. Nu handlar det om att frigöra applikationerna från skrivbordet och göra dem tillgängliga via webben. Datahallarna kan i många fall ersättas av ett ’cloud’ där Microsoft fr o m med nu vill vara med och leka på allvar.

För Way Solutions framtida Microsoftprojekt är detta goda nyheter. Tidigare hade vi väldigt små möjligheter att hantera aktiviteterna nedströms efter release, d v s drift och support. Driften kräver stora investeringar i maskinparker och personal, och passar inte vår kompetensprofil. Vi får nu möjlighet att erbjuda paketlösningar där vi kan utveckla applikationerna och sälja dem som en tjänst, med ett konkurrenskraftigt pris för driften. Om vi så vill kommer vi även att kunna bundla in Sharepoint och andra produkter, och få del av de löpande intäkterna. Vi kommer att vara mera trovärdiga som helhetsleverantör. Vi kan självklart redan idag samarbeta med driftpartners, men det är inte lika stabilt och vi måste engagera oss mera inom områden vi inte behärskar. Den nya modellen innebär också en välbehövlig förenkling i licensieringen som hittills varit omöjlig att förstå fullt ut.

För de partners som idag har en bra marginal på att sälja licenser och drift lär detta på sikt innebära mycket stora förändringar. Många större partners har haft en veritabel guldgruva i sina drifttjänster och serviceavtal. Det kommer att ta tid innan den nya modellen slår fullt ut för Microsoft har långt kvar innan alla produkter är webb-mässiga. Men det lär skaka om en del aktörer som idag är ’fat and happy’.

Näste person på scen var Brad Brooks som var lite av en besvikelse. Brad, som ansvarar för Vista, öppnade med en otroligt lam fejkad anekdot om sitt samtal med sin femåriga dotter. Han berättade att han diskuterat med sin dotter och nämnt för henne att han var lite orolig för hans kulle prata inför en massa ’very important people’. Men hans uppenbarligen väldigt kloka femåring kom med ett mycket värdefullt tips: ’don’t worry pops – cause you know the truth. And the truth will make you strong’. Det kändes inte läge för att bua men det var nära.. Brad var lite av en gnällspik och ägnade sig åt att klaga över all kritik mot Vista, och förklarade varför Vista egentligen är en succé. Det var detta som var den sanning hans dotter rådde honom att avslöja. Han hade givetvis en poäng i att Vista nu har mognat, men mycket av kritiken har onekligen varit berättigad.

Andy Lee, Senior VP Mobility Solutions avslutande keynoten. Andy var mera inspirerande, och han berättade om den andra av huvudstrategierna, d v s Microsofts mobila satsning. Andy visade en hel del intressant statistik och uttryckte det som att en ny ’gold rush’ är på gång i den mobila världen, där Microsoft enligt Andy håller på att stärka sina positioner inom både Smart Phones (där de redan idag är hyfsat starka i vissa delar av världen) och Feature Phones. En stor styrka för Microsoft i detta sammanhang är givetvis att man har en färdig infrastruktur där standardutbudet av produkter plus kundanpassade lösningar byggda på .NET plattformen kan tillgängliggöras mobilt. Även här kommer driftlösningarna att vara en styrka. Och Silverlight kommer att vara viktigt. Andys föredrag avslutades med några coola mobildemos.

Resten av dagen var det kortare föredrag där jag fokuserade på Saas och ALM-seminarier. Flera av dessa var mycket intressanta och jag återkommer till detta senare.

På kvällen ordnade Microsoft Sverige en middag för den svenska communityn på ett riktigt västern-hak, Armadillo Palace. Mycket västern-kitsch, Margaritas serverade i glas á lá guldfiskskålar, och med den mest välsmakande grillbuffé jag upplevt – t o m bättre än en minnesvärd kväll på Calhoun’s i Knoxville Tennessee för tio år sedan. Amerikanarna vet verkligen hur man får ut det bästa ur ett stycke Angus!

Kvällen var väldigt givande även ur mingelsynpunkt, och jag fick flera kontakter som kommer att vara till stor nytta vad gäller lösningsförsäljning (jag skriver inga specifika namn här eftersom bloggen är publik).

Onsdagen kommer att öppnas av Ballmer. Skall bli intressant att se vad han hittar på!